DET POSTAPOKALYPTISKA HANTVERKSKOLLEKTIVET BABELS REHAB - ALL OUR PASTS AND FUTURES

13.4 - 6.5

enter image description here

Långsamt har vår subversiva verksamhet* expanderat till en svullen utopisk lervälling som blandad med barr, pokémon och mariekex har sipprat ut i galleriets bar och utställningsrum. Ni välkomnas nu till en era av svulstigare workshops och ändlösa kvällar av meditation över dystopiska texter och profetiska filmer. Unga och gamla, tillsammans minns vi den svunna civilisationen, diskuterar, skulpterar, målar, syr och bygger grunderna för den nya.

Efter katastrofen, runt lägerelden, på Skånes konstförening.

I en värld i spillror samlas en grupp människor för att skapa ett nytt samhälle. De är en blandad grupp, både vuxna, barn och ungdomar som tillsammans undersöker spillrorna av vår civilisation. Vad är värt att återskapa? Vad kan göras bättre? Vad behöver vi? Kanske framförallt – vad vill vi ha, när vi har chansen att börja om på nytt? Gruppen börjar se vad som går att återanvända, gamla saker granskas och får nytt liv. Det tidigare konsumtionssamhället har efterlämnat ett outtömligt materialförråd, men hur kan det komma till nytta nu? Tillsammans experimenterar de med olika tekniker, de drejar, täljer, hittar nya funktioner för de gamla prylarna som de finner i skräphögarna. De pratar om hur det var förr, hur fungerade infrastrukturen? Hur fick alla vatten? Hur tillverkades alla saker? Hur bodde vi?

Babels Rehab är en fiktiv ramberättelse utformad av konstnären Nina Jensen vilken används som utgångspunkt för vår workshopverksamhet. I ett eget rum byggs en postapokalyptisk värld upp av ihopsamlat skräp, spillvirke, gamla förpackningar och annat upphittat material. När workshopsdeltagarna kommer till Babels Rehab besöker de inte Skånes konstförening, de besöker en värld efter katastrofen, där deras egna berättelser vävs samman med alla andra i den pågående historien om det postapokalyptiska hantverkskollektivet Babels Rehab. Ett mytomspunnet kollektiv som skapar hopp i en söndertrasad framtid. *Gratis öppna konstworkshops för barn och vuxna med ett tusental deltagare sedan 2016

PROGRAM Fredag 13/4 kl. 17-21 Vernissage och öppen workshop med keramik, måleri och kojbygge Torsdag 19/4 kl. 18-21 Postapokalas – workshop med dräkt och maskbygge Tisdag 24/4 kl. 18-21 Teckningstisdag Onsdag 25/4 kl. 18-21 Babels filmklubb Torsdag 26/4 kl. 18-20 Läsgrupp Lördag 28/4 kl. 13-16 Postapokalas – workshop med dräkt och maskbygge Onsdag 2/5 kl. 18-20 Läsgrupp Lördag 5/5 kl. 18-21 Avslutningspostapokalas – workshop Alla workshops är gratis, drop in och öppna för barn och vuxna. Läsgruppen kommer att hållas på engelska.

I avsaknaden av arkiv, eller i avsaknaden av minnen, eller om kedjan av muntliga berättelser bryts, blir vårt förflutna en plats av oändliga möjligheter, ordinerade av naturen eller av de nyutvecklade klasstrukturerna i ett postapokalyptiskt samhälle. Människans dystopiska fantasi verkar oändlig, eftersom varje person söker efter spår av sin egen reflektion i de egna arkeologiska skikten och konstruerar, om de är tillåtna, en berättelse, en väg genom historien som endast informeras av den egna personliga längtan, behoven och beteenden.

Låt oss betänka historieskrivningen, som den fortfarande är skriven i världen idag. Vi vet redan att det är skrivet ur ett perspektiv som var – och i stor utsträckning fortfarande är – anpassat för kolonisatörer, av religiösa strukturer, av vita, cis-män i maktposition. Sanningen ligger i betraktarens öga, en fråga om personlig åsikt, och betraktaren får agera arkoner, arkitekter och tolkare av arkiv, när det gäller skriven och undervisad historia.

Arkivmaterial existerar i många olika former: föreställa dig lagringsenheten, en plats med otaliga hyllor där det förflutna är placerat i kartonger, plexiglasbehållare eller andra liknande platser, dovt upplysta, med värme- och fuktkontroll för att bevara papper som är för känsliga för att få solljus på sig. I lagringsenheter blir alla objekt räknade och krypteras med egna serienummer, en egen arkivkod, så att de snabbt kan hämtas.

De enorma digitala servrarna hos internetföretag är en ytterligare form av arkiv, gömda i västvärldens vildmark, på säkra platser, de där ingen någonsin skulle få för sig att attackera, förstöra och radera våra sammanlänkade liv. … För att kunna ha en postapokalyptisk samtid, som är idén bakom Babels Rehab, måste det finnas flera faktorer: Ett förflutet – lättare att föreställa sig som dystopi. En apokalypsliknande händelse – en stor Boum, Badaboum, för att uttrycka den i Leeloo de Sebats odödliga ord från filmen Femte Elementet, som raderade (nästan) alla arkiv och dominerande berättelser i historien. Överlevare från ett flertal arter, för att upprätthålla tillräckligt ekologisk balans för liv ska kunna fortsätta.

En av de möjliga berättelserna om Babels Rehab är en postapokalyptisk plats dit människor kan komma att lära sig, glömma bort och komma ihåg, efter att alla arkiv och alla minnen om katastrofen gått förlorade. En sorts arkadisk plats där överlevnad möjliggörs, där klasstrukturer, även om de existerar inte är lika smärtsamt påtvingade, dit alla har tillgång och välkomnas att frossa i högar av kvistar och berg av lera, i de slumpmässiga resterna av förlorade civilisationer.

All our pasts and futures presenterar Babels Rehab som en dubbel närvaro: en mötesplats och ett rum för minnen som gått förlorade, för en längtan efter att minnas det som var förut. Utställningen är därför uppdelad mellan ett möjligt förflutet och en framtid under konstruktion. Installationen The Dystopian Past målar upp en bild av ett av de många förlorade förflutna som skulle kunna vara förutsättningen för Babels nuvarande tillstånd. Den berättar historien om en ängel – den obligatoriska ängeln av apokalypsen – som i behov av ett förflutet startar en minutiös arkeologisk undersökning av i lagren av förlorade civilisationer och, från bitar som grävs ut, gör upp en helt egen, om vad som kan ha orsakat världens undergång. Men ängelns berättelse är inte på något sätt den enda möjliga. I motsats till historiens hegemoniska berättelser som vi känner till dem och lever dem idag, bjuder vi in ​​besökaren att skapa egna vägar, skriva och komponera sina egna versioner av vad som kan ha varit före katastrofen, före Babels Rehab och utforska möjligheterna av ett oskrivet förflutet som gått förlorat i det gemensamma minnet. Till denna berättelse finns många fragment av texter att upptäcka i utställningen – för besökaren att läsa, överväga, ignorera, omkonfigurera, fortsätta eller upphöja. Valet är besökarens. Var bara uppmärksam på: Om det förflutna är lättare att föreställa sig som dystopi, vem är då skaparna av dessa dystopier? Vad och/eller vem skapade Big Boum och vad och/eller vem raderades av någon större eller mindre Boum i hela mänsklighetens historia? Om något dystopiskt scenario predikar samma oändliga orättvisa lektion – den starkastes överlevnad – vem får överleva i din egen berättelse?


THE POSTAPOCALYPTIC CRAFTS COLLECTIVE BABELS REHAB – ALL OUR PASTS AND FUTURES OPENING AND WORKSHOP – FRIDAY 13/4 17:00-21:00 THE EXHIBITION IS OPEN APRIL 13 – MAY 6, 2018 Slowly our subversive operation* has expanded to a swollen utopian stream of mud that has mixed with twigs and pokémon and seeped into the art gallery’s bar and showroom. We welcome you to an era of grander workshops and endless nights dwelling on dystopian texts and prophetic films. Young and old, together we remember the lost civilisation, we discuss, sculpt, paint, sew and build the new. After the disaster, around the campfire, at Skånes konstförening.

In a world in pieces a group of people gather to form a new society. The group is diverse, consisting of grownups as well as youths and kids. Together they examine the rubbles of our civilization. What is worth to re-create and what can be done better? What do we need? And perhaps the question above all other questions – what do we want when we get the chance to start over? The group begins to investigate what can be reused, old things and pieces are reviewed and given new life. The consumerist society that preceded the current state has left an inexhaustible supply of materials. Together the group are experimenting with different techniques, they carve, throw and find new features to the old things found in the heaps of junk. They talk about what it was like before, how did the infrastructure work? How did everyone get access to water? How did they make all things and why? How did we live?

Babels Rehab is a fictional frame crafted by the artist Nina Jensen and used as a basis for the workshop activities. When participants visit Babels Rehab they don’t visit Skånes konstförening but a world after the catastrophe where their own stories are woven together with all other stories that together form the tale of the post apocalyptic crafts collective Babels Rehab. A mythical collective crafting hope in a broken future. *Open art workshops for adults and kids, free of charge and with a thousand participants since 2016 PROGRAM Friday 13/4 17:00-21:00 Opening with open workshops in ceramics, painting and the building of huts Thursday 19/4 18:00-21:00 Postapokalas – workshop in costume and mask creations Tuesday 24/4 18:00-21:00 Drawing Tuesday Wednesday 25/4 18:00-21:00 Babels Film Club Thursday 26/4 18:00-20:00 Reading Group Saturday 28/4 13:00-16:00 Postapokalas – workshop in costume and mask creations Wednesday 2/5 18:00-20:00 Reading Group Saturday 5/5 18:00-21:00 Finishing Postapokalas with workshops All workshops are drop in, open to kids and adults, free of charge. The reading group will be held in English. CURATORIAL STATEMENT

In the absence of archives, or in the absence of memory, or if the chain of oral transmission of history breaks, our past becomes a pool of endless possibilities, ordered by nature or by the newly emerging class structures of any post-apocalyptic society. Human dystopian imagination seems endless, as every person searches for traces of their own reflection in the archeological layers of their own making, and constructs, if they are allowed, a narrative, a path through history informed only by their own personal longings, needs and behaviors. Let us consider history, as it is still scripted in the world today. We already know that it is written from a perspective that was – and to a great extent still is – in the eyes of colonists, of religious structures, of white, powerful cisgender men. Truth is in the eye of the beholder, a matter of personal opinion, and the beholders, in the case of history as written and taught, were archons, keepers and interpreters of archives. Archival material exists in many forms: the easiest one to imagine is the storage unit, a place with countless shelves where the past lays in cardboard boxes, Plexiglas containers, or other such places, dimly lit, with heat and moisture control, to preserve handmade papers too thin and pasty to be touched by the light of day. In the storage units, any item is counted and encrypted with its own series, its own archival code, so that it could be quickly retrieved and resurfaced. The humongous servers and digital preserves of Internet companies are yet another form of archive, lost in the woods and wilderness of first world countries, in the safest places, the ones where no one would ever think to attack, destroy and erase the free floating signifiers of our interlinked lives. … In order to have a post-apocalyptic present, such as it is the hypothesis of Babels Rehab, there need to be several factors: A past – easier to imagine as dystopia. An apocalypse-like event – a big Boum, Badaboum, to put it in the immortal words of Leeloo de Sebat from the film Fifth Element – which erased (almost) all archives and dominant narratives of history.
Survivors of many species, in order to maintain enough ecological balance for life to continue. One of the possible stories of Babels Rehab is that of a post-apocalyptic place where humans can come to unlearn, re-learn and remember, after all archives and all memory of the catastrophe were lost. An Arcadian place, of sorts, where survival is possible, class structures, although still existing, are less painfully enforced, access is granted and visitors are welcome to feast and delve in the stacks of twigs and mounds of clay, in the random leftovers of lost civilizations, in order to bring to the surface their happiest triggers or the furrows of their fears.
All our pasts and futures brings Babels Rehab forth as a dual presence: a meeting place and a place of memory lost, yearning for some remembrance of what was before. Therefore, the space of the exhibition is divided between the possible pasts and the futures under construction. The installation of The Dystopian Past suggests one of the many lost pasts that could make up Babel’s present. It tells the story of an angel – the mandatory angel of the Apocalypse, of course – who, in need of a past, starts an archeological foray of forensic minutia into the layers of lost civilizations and, from the bits and pieces dug out, makes up a story entirely their own, about what may have caused the end of the world. But the angel’s story is in no way the only possible one. Contrary to the hegemonic narratives of history as we know them and live them today, we are inviting you to make up your own paths, write and compose your own versions of what may have been before the catastrophe, before Babels Rehab, and explore the possibilities of pasts yet unwritten or lost to mainstream memory. To this account, you will find many such fragments of texts throughout the entire exhibition – to read, to consider, to ignore, to reconfigure, to continue or to exalt. The choice is yours, alone. Be mindful only of: If the past is easier to imagine as dystopia, who are then the engineers of these dystopias? What and/or who did the Big Boum erase and what and/or who got erased by any bigger or smaller Boum throughout human history? If any dystopian scenario preaches the same endless unfair lesson – the survival of the fittest – who gets to survive in your own narrative?


Tillbaka