Nils Bergendahl

25.11 - 20.12

enter image description here

Nils Bergendahl

Förra året sjösatte jag och Valle Westesson en kanot i Lommabukten för att ta oss uppför Segeå till källan i inlandet. Syftet var att avläsa landskapet och hitta spår av mänsklig verksamhet. Ån visade sig vara rena hittegodsavdelningen med golfbollar, stenåldersyxor och uppbrutna vapenskåp. Resan, i geografin och kulturhistorien, resulterade i en alternativ hembygdsskildring som presenterades i boken Hög grumlighet noterades (Pequod Press 2017). Jag har nu fortsatt upp i biflödena, bäckarna och rännilarna. Längre in i de perifera delarna av åns flöde. In i systemets kapillärer. Där finns ett annat landskap: sällan skådade vyer med nyckfulla naturprocesser. Bubblor som lösgör sig ur sedimenten. Vad är det? Destruenter och saprofyter, systemets obemärkta arbetare, som ständigt bryter ner organiskt material i sina minsta beståndsdelar. Verksamheten pågår i det tysta. Allt som syns: små gasbubblor på väg mot den där stora ovanför – atmosfären. Ett vanligt vanitas tema var just bubblor som svävade över fruktfat som en påminnelse om alltings flyktighet. Barn som blåser såpbubblor och blomster som börjat vissna. Homo bulla est – mänskan är en bubbla. Livet är förgängligt och snart är det över. Men här finns också ett visst mått av uppmuntran. Lägg gnet och mänsklig strävan åt sidan. Njut av att få ingå i denna flyktiga skönhet så länge den nu varar! Tillbaka till bäcken. Här i periferin pågår ett ständigt utbyte. Förbrukat gods växlas till ny valuta. En orubblig cykel allt liv passerar. Ännu en bubbla frigörs ur bottensedimenten. När den nån sekund senare når vattenytan sprids en svag doft av svavel. Nån har släppt sig. Naturens flatulens. Ett ständigt läckage. Jag drar in doften och går vidare uppströms.

Nils Bergendahl November 2017


Tillbaka