Odradek

17.2 - 6.5

enter image description here

Odradek

I novellen Familjefaderns bekymmer, som publicerades första gången 1919, presenterar Franz Kafka den med avsikt odefinierade huvudpersonen Odradek. Odradek är samtidigt ett ting – ett objekt, som han beskriver som en bunt slarvigt hoptrasslade trådar – och en varelse, vilken är förmögen att förflytta sig, tala och till och med skratta. Det är dessutom, och framförallt, ett ord, till synes utan rötter i något språk. Odradek är vidöppet för tolkning, men i första hand betonar det den förmåga en omsorgsfull blick eller en noggrann uppmärksamhet har att ge liv åt det icke levande och sudda ut gränserna mellan objekt och subjekt.

Till utställningen Odradek på Malmö Konsthall har åtta konstnärer bjudits in. Deras verk överskrider den befästa dualiteten mellan subjekt och objekt, och involverar ofta betraktaren i processer som kännetecknas av uppmärksamhet, omsorg och medverkan. Utställningen försöker att visa på kopplingar och släktskap mellan konstnärernas sätt att arbeta, trots deras olika bakgrund och ålder: Nairy Baghramian (född 1971, Iran), Katinka Bock (född 1976, Tyskland), Henri Jacobs (född 1957, Nederländerna), Laura Lamiel (född 1948, Frankrike), Judith Scott (1943–2005, USA), Hassan Sharif (1951–2016, Förenade Arabemiraten), Oscar Tuazon (född 1975, USA) och Franz Erhard Walther (född 1939, Tyskland).

Judith Scotts skulpturer är tillverkade av vardagsföremål som hon omsorgsfullt kombinerat, flätat in och vävt samman under många lager av textilremsor och garntråd. Genom hennes arbete förvandlas dessa föremål till organiska, inlindade objekt, vars olika beståndsdelar ömsom döljs och ömsom visas fram.

Hassan Sharifs verkserie med titeln Books and Boxes berör också frågeställningar kring inneslutande genom en process där material successivt samlats på hög. Sharif skapade sina verk av readymade-föremål, masstillverkade varor som han köpte på marknader och i butiker, och sedan staplade på hög eller stuvade ned i öppna eller förseglade kartonger. På så vis visualiserade Sharif det överflöd som masstillverkning alltid för med sig.

I Laura Lamiels senare verk ges minimala strukturer ett psykologiskt innehåll genom intima objekt, omsorgsfullt arkiverade och presenterade av konstnären. Här blir det återigen tydligt hur själva handlingen att visa upp något samtidigt innebär att något döljs och göms undan. Travar med anteckningsböcker, klädesplagg som vikts och knutits ihop med snören, textiler som rullats ihop eller förvaras i resväskor, allt samlat som i ett arkiv.

Henri Jacobs Journal Drawings gör oss medvetna om den konstnärliga processens tidsmässiga aspekter, och de regelverk som en konstnär kan ålägga sig att följa. De har blivit till genom utförandet av en systematisk och noggrann komposition, och samlats som en abstrakt dagbok, eller ett slags arkiv över jaget. Att uppleva ett rums begränsningar har en fysisk inverkan på betraktaren.

Oscar Tuazons Reading Booth för tankarna till ett gömställe, en avskiljd plats där man har möjlighet att tänka och observera världen litet på avstånd.

Franz Erhard Walthers minimalistiska textilverk omsluter och aktiverar på liknande sätt betraktaren i rum och färg. Besökarna bjuds in att föreställa sig hur ett verk kan förändras: hopvikt eller utvikt, i stillhet eller i rörelse. Erhard Walthers verk kommer att aktiveras vid specifika tillfällen under utställningsperioden.

Katinka Bock och Nairy Baghramian utforskar båda idéer och föreställningar om stöd och bärkraft i sina skulpturer. Bocks skulpturer befinner sig i tillstånd av avancerad jämvikt, eller så betonar de spänningar som uppstår mellan det flytande och det fasta, det härdade och det upplösta. De kräver kontinuerlig tillsyn så att deras ömtålighet bevaras. I Nairy Baghramians skulpturgrupp Fluffing the Pillows konfronteras funktion och form, mjukhet och fasthet, och en ömsesidig balans antyds mellan verkets funktionshindrade kroppar och de proteser som bär upp dem.

Odradek ramas in av en serie konstnärssamtal och föreläsningar. Mer information och nyheter kommer på Malmö Konsthalls hemsida, i nyhetsbreven och på Facebook-sidan. Utställningen är producerad av Malmö Konsthall i samarbete med curator François Piron, frilanscurator och konstkritiker med bas i Paris.

Utställningen är producerad av Malmö Konsthall i samarbete med François Piron, frilanskurator och konstkritiker med bas i Paris. Piron har gjort ett flertal utställningar och projekt för konstinstitutioner som Palais de Tokyo och Maison Rouge i Paris, Fundação de Serralves i Porto, Museo Reina Sofía i Madrid och Kunstnernes Hus i Oslo.


Tillbaka